Det började som en skakning på... övre däck

Igår fick äntligen Mikael Wiehe träffa mej, Niklas och Pira. Tänk va lycklig han måste ha varit. Och vi fick höra han sjunga så vi var också lyckliga. Pira fick en autograf på sin jacka och Niklas fick en på sin skiva. Jag vet inte vad man ska ha autografer till, om det inte är ett protokoll som ska signeras, så jag ville inte ha nån. Och ute på det stormiga havet så sjöng killarna Titanic för mej, med nästan rätt text, eftersom att Mikael glömde det. Jag tyckte det var kanonbra vet dock inte om alla på båten höll med om det. Eftersom dom inte kunde hela texten var jag tvungen att kolla hur sista versen egentligen går.

Sen spela' fartygsorkestern
"Närmare Gud till Dig"
Det kändes lite fånigt
men ändå rätt typiskt
för just vår tid
Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp
Vi går till botten där vi står
Men flaggan, den går i topp

Men vi överlevde Titanic så vi åkte in till Umeå och åt middag. Sen åkte vi hem till Pira och tittade på en av värdens bästa filmer Monty Pythons Life of Brian. Sen underhöll killarna mej halva natten. Somnade typ tre och klev upp åtta för att åka hem till Ö-vik och jobba.

Jag hatar att packa! Så istället sorterar jag en kortlek… och skriver detta ganska meningslösa inlägg… dock är det tänkt att kortleken ska följa med i packningen så jag kanske gör nån nytta i alla fall… dessutom brukar jag alltid lyckas få med mej allt vad jag behöver på nått viss… förresten så ska jag iväg på SSU:s valläger det är därför jag måste packa…nu kommer jag inte på nått mer att skriva så jag måste nog gå ner och packa klart… snart…